Jag satt och läste en hel del artiklar om olika sömnmetoder i ren allmänhet ikväll. Alltså inga ingående analyser.
Av vad jag läste så var det inte någon som egentligen direkt rekommenderade att man ska följa dessa metoder.
nnnnnnnnnnnnnn
Något kan fungerar för en som kanske inte alls fungerar för en annan.
nnnnnnnnnnnnnnnn
Vill man testa en metod som man kanske läst om och tycker verkar bra får man väl göra det. Absolut! Jag menar inte att man ska låta bli, däremot vill jag slå ett slag för att man kanske kan hitta sin egna metod. Något som fungerar för bara er. Jag kan inte annat än hålla med Antonia Reuter, psykolog och verksamhetschef för psykologenheterna i mödra och barnhälsovården i VGR, att den bästa vägen till sömn kan helt enkelt vara att skippa metoder.
Femminuters-metoden. Titta-till-sättet, Tass-metoden. Stanna-kvar-sättet. Vaggning. Vitt-ljud-metoden. Stol-metoden. Sömnplanen. (tror vi gick lite på den utan att veta om det, på vårt vis i samband med nästa) Ritualmetoden. Listan med olika metoder känns oändlig! Och när man börjar läsa om dom så kan man givetvis känna igen sig både här och där.
nnnnnn
nnnnnnnnnnnnnnnn
Det som fick mig att reagera över hela ‘metod’-härvan var när hon skrev “-De mest extrema metoderna går ut på direkt avbetingning eller utsläckning.” Vilket betyder att barnet anvisas en plats att sova på och sedan lämnas att gråta tills det somnat.
nnnnnnnnnnnnnnnn
Alltså det gick rätt in i hjärtat! Vem kan vara så hjärtlös?
nnnnnnnnnnnnnnnn
Jag hoppas för gudsskull att ingen använder en sådan metod i dagsläget. Att lämna ett barn ensamt på det viset kan istället orsaka trauman, säger hon. Vilken jag kan förstå.
nnnnnnnnnnnnnnnn
Sedan är det mycket som pågår bakom stängda dörrar som man antagligen skulle få både en och två chockar över, kanske rent utav skulle bli mörkrädd. Jag menar det räcker ju bara med att öppna dagstidningen och börja läsa…
nnnnnnnnnnnnnnnn
Sedan jag blev mamma är jag dessutom extremt känslig för nyheter om barn. Som många andra med mig. Började t.om gråta till Mamma Mia och Dancing Queen härromdagen. Vad hände där? Haha!
nnnnnnnnnnnnnnnn
Åter till metoderna. Visst finns det många mjukare metoder, men många bygger på samma idé, nämnligen att du inte ska ta upp ditt barn när det skriker och att du stegvis ska flytta dig längre bort. Ur ett anknytningsperspektiv är det fel tänk. För att få ett tryggt barn som sedan väljer att sova själv, behöver vi istället visa att vi alltid finns där.
mysstund i myspölen ❤️
Man börjar ju oftast föräldraskapet genom att sitta mycket med telefonen och läsa allt man kom över under amnings(flask)perioden. Jag kan enbart prata från min egna upplevelse. Jag satt och läste, i mängder! Första veckan med bebis var både ovan och läskig.
nnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn
Vid nattning. HUR gör man? Kom ihåg hur vi satt i soffan och tittade på tv, samtidigt som vi diskuterade i hur gör man med nattning? Ska hon sova nu? Vad är klockan? Hur fungerar det här? Vad gör vi? Vi började första dagarna med att ha vaggan bredvid soffan på kvällarna i ren nojja faktiskt. Gick fram och tillbaka och vaggade henne i famnen(också en metod), vettskrämd över att vi gjorde fel. Nojja över andning, plötslig spädbarnsdöd och bara mest för att vi inte visste. Första veckan var obehaglig på något vis! Vi visste inte hur man handskades med ett barn…
nnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn
Men sen började vi kunna slappna av och så även vår prinsessa. Hon hamnade tillslut i sovrummet med babywatchen istället.
nnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn
Ska börja med att tillägga att vår prinsessa nu sover i vår säng. Och hon sover hela nätter i tolv timmar i sträck! Vi har aldrig haft direkt problem med hennes sömn, förutom under vissa dagar på semester, sjukdagar och dylikt. Men det tillhör! Och visst egen säng hade ju varit guld värt, men såhär fungerar för att alla ska få sova. Då blir det så!
nnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn
Jag försökte mig på Stol-metoden en kväll när Annabelle kanske var runt sju-åtta månader. I samma veva som vi slutade amma och jag tänkte hon skulle få börja sova i sin egna spjälsäng. Den hade säkert funkat, men det var sjukt obekvämt att sitta där och bara sitta. Det funkade inte för mig alls. Och det kändes som Annabelle undrade vad jag pysslade med. Efter de testade vi det som faktiskt funkade, somna i vår säng och sedan lyfta över. En vecka tog det, sen sa min sambo “-Hon kan väl få ligga kvar, det är ju så mysigt.” och där sprack det! Varför ska jag hålla på för sakens skull själv? Så nu tänker jag att det kommer när det kommer och när alla är redo. Vi gör på vårt sätt!
nnnnnnnnnnnnnn
❤️
nnnnnnnnnnnnnn
KRAM och godnatt! -anna
Senaste kommentarer