Anna Hauffman

04 kände William att det var dags att gå upp. Bara för att jag la mig sent igårkväll, efter 01. Slökollade på ett serieavsnitt, passade på att vika tvätt, sätta en diskmaskin och ja… ni kan alla resten 😉

Men 04! Arvid var en pärla. Han har lyssnat på mig! Han gick upp och tog W en stund innan jobbet, så jag fick iaf sova till fem…

Tre kaffekoppar senare är klockan nu 6 och W somnade precis om. Typiskt! och här sitter jag nu ensam, dränkt i koffein, och väckarklockan ringer inte först om en timme.

Jag är oruntinernas drottning, eller jag var orutinernas drottning. Brukade ta allt lite som det kommer och kändes för stunden.

Men jag har mer och mer börjat bli övervunnen till andra sidan.

Sidan av rutiner.

Jag har börjat längta efter att få in rutiner som mysiga morgonstunder på vardagarna(på god väg), lördagsfrukosten med pannkakor, fredagsdisco, söndagspromenaden, tacofriday eller varför inte söndagssteken? Ja, vi kan forma det helt själva, efter de vi är. Söndagssteken är så bortglömd! Den är inte att förglömma. Jag kan verkligen sakna söndagsmiddagarna hos farmor och farfar när alla fanns. Vår familj var rutinernas no.1 innan skilsmässan, när livet var enkelt. Jag trodde att allt alltid skulle vara sådär då. Det var innan vi alla blev vuxna. Innan det verkliga livet kom ikapp även min familj. Skilsmässa, dödsfall, hjärtekross, nya familjemedlemmar och nya konstellationer… Inget var sig likt.

Jag vill att mina barn ska känna samma trygghet som jag själv gjorde, innan allt det där. Vissa rutiner kan ta ett tag att skapa medans andra kan gå på ett kick. Jag väljer att börja med dom enkla vardagliga så kommer dom andra komma när tiden är mogen.

Med det så säger jag God Morgon från vårt frukostbord som väntar på att barnen ska vakna.

Kram! -anna