Läker tiden verkligen alla sår?!

Det är bra märkligt hur tiden efter att någon lämnat oss bara fortsätter. Tiden tickar på, även fast det känns som att hjärtat stannat. Varje tanke på dig får fortfarande mitt hjärta att hoppa, varje tanke på att du är borta stannar min värld. Och sen fortsätter världen bara att gå…klockan fortsätter att ticka. Hur ont det än gör så går den alltid framåt, varje gång.

Idag skulle det ha varit din 60-års dag och det enda jag kan tänka på är bilden från din 55-års tårta. Den hemsöker mig. Nästan som att den vill -rub it in my face-…..

Så vi sätter på oss masken att vi har sörjt klart men är fulla av saknad, när det i själva verken känns som att jag inte ens har hunnit börja sörja. Min själ är trasig. En del av mig försvann med dig!

Med död kommer även liv. Jag vill ta denna dagen att trots all smärta den kommer med så är den även glädjens dag.

Albins 4års dag. Hipphipp HURRA!! Jag vet att du lever vidare i honom. Jag känner det. Jag är så nyfiken på om du var en likadan liten rackarunge som Albin 🙂 jag vill tro det.

Jag önskar du hade hunnit träffa dina barnbarn. Du har redan hunnit få fyra stycken, det är inte illa!! Haha… vi bara sprutar ungar nu. Jag hoppas på Sophie nästa gång, men schyyyy, säg inte det till någon! Jag håller tummarna på att hon kommer överraska.

Så Grattis på Din dag Pappa! och ett mega Grattis till Albin. ❤❤❤

Kärlek!

Skål Pappa, vart du än befinner dig!

[youtube]https://youtu.be/33iyBWtPG-8[/youtube]

[youtube]https://youtu.be/K70lu5sQ6Hw[/youtube]

❤