Anna Hauffman

God morgon allihopa!

Äntligen måndag får jag lov att säga. Har verkligen längtat efter en ny veckostart.

Jag fick en idé när jag härromdagen i vanlig ordning ringde en vän för att ventilera en händelse. En händelse över hur konstig, elak eller skum människan kan vara. Händelser gjorde av energitjuvarna vi helst hade sluppit.

Stjärnorna och vardagshjältarna är inte att förglömma! men här blir det vad som gör mig paff, stum eller rent utav faktiskt arg.

Jag tänkte jag skulle börja berätta vad som hände nere i centrum förra veckan. Tyresö centrum är relativt ”stort”. Det finns flera ställen med toaletter, amningsrum och skötbord.

Jag skulle precis gå hem. W låg nymatad i vagnen. Han började gnälla. Han vill ha en ny blöja. Vi har en fem minuters promenad hem, så min första tanke var att gå hem snabbt, men hans gnäll var lite väl intensivt, och jag passerade precis innan vi skulle gå ut ur centrumet två toaletter. Varav en handikapps toa med skötbord. Perfekt! Bestämmer mig för att strunta i den snabba promenaden och byter på honom.

Han hade bajsat -ALL OVER-

Det var bara att börja dra av alla kläderna. I samma veva hör jag en dam utanför dörren börja prata med andra i kön över hur lång tid det tog…

Min tanke var att det faktiskt finns en toalett precis bredvid denna så jag behöver inte stressa.

Jag måste börja tvätta av honom då han hade skit på hela ryggen. Det fanns liksom inget snyggt eller smart sätt att göra det på. Ni andra mammor vet exakt vad jag menar…

Jag hör hur tanten utanför verkligen gå på. Hon är riktigt upprörd över vilken tid jag tar på mig. Det har var inte acceptabelt.

Lagom tills jag fått på W nya kläder hör jag hur hon börjar berätta högt att hon har minsann väntat i 10 minuter.

Nu börjar mina tankar gå… alltså sitter hon inte i rullstol utanför dörren så kommer jag tappa det.

Jag lovar att det hade kanske gått 6 minuter… Men den här kvinnan hade bråttom, inget tålamod och var super arg.

Jag börjar bli stressad eller arg på insidan. Det är svårt att sätta fingret på känslan. Jag håller ju på att ta hand om mitt barn. Ska man inte kunna göra det utan att förarga andra(?!)

Försöker skynda på W sina ytterkläder. Plocka iordning bajsblöjor, nerskitna kläder och packa iordning skötväskan.

Jag var så säker på att jag kommer säga åt henne när jag kommer ut, men när jag öppnar dörren och får se den där lilla obetydliga tanten i 75 års åldern blir jag helt stum. Undertiden som jag försöker mecka ut vagnen genom dörren försöker jag få ögonkontakt med henne.

Jag sa inte ett ord! Hon kunde inte ens se mig i ögonen utan flackade upp med blicken i taket ihop med sin högburna näsa.

Jag som i vanliga fall är rätt snabb på att bita ifrån…

Jag förstår inte!

1. Det var en handikapptoalett med skötbord. Oavsett om det är blöjbyten eller en funktionshindrad som utnyttjar toaletten så kommer det inte ta tre minuter. Det tar garanterat längre tid då det är en hel process för båda parter att gå på toa eller byta nerbajsade bajsblöjor.

2. Det fanns en fullt fungerande toalett precis bredvid för vanliga dödliga…

Alternativ 3. Det finns flera toaletter bara ett par minuters promenad längre in i centrum om det var så krisartat.

Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur tanten tänkte. Har försökt se det ur hennes perspektiv. Men jag fattar inte. Hon måste bara vara allmänt bitter.

Det måste vara jobbigt! Tänk att gå runt och vara bitter över saker man inte kan kontrollera. Det är alldeles för många som gör det. Nu tycker jag nästa synd om henne istället. Önskar jag kunde berätta det för henne…

Det kanske hade fått henne att tänka om, att tänka med harmoniskt.