Lördagens halloweenkalas

Annabelles kusin Nikki fyller 8år idag och det firade vi med Halloween galej igår. 

Vår lilla prinsessa var eld och lågor ska ni veta. Hon sprang fram och tillbaka, upp och ner. Som vanligt. Men det är så häftigt att se hur skillnaden är från gång till gång. Sist vi var hos Micke och Bettan kunde Ab inte gå i trappen själv. Inte den vanliga trappan givetvis utan en förhöjande två steg mellan kök o hall…typ. Men igår var det andra bullar. Hon var superduktig. Och sprang överallt, test satt i både stolar, soffan o fotöljen medans hon lekte med barnen i andra rummet. Gullunge till Duracell… ❤️

Jag känner att det finns inte så mycket mer att säga om lördagens kalas. Superskoj!

Låter dagen tala i bilder❤️

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

nnnnnn

Förfest hemma hos oss! ?

Ni vet den där känsla när man ska ta kort och man känner ”-taaaa det nedrans kortet nångång..!” ?

Vi kände att det var självklart att ta bussen ner till Trollbäcken, haha! Barnvagnen var garanterat en avdramatiserare, men OMG vad folk tutade och tittade, high five’ade och ignorerade. Såååå kul!

Den här lilla donnan kan verkligen inte stå tillräckligt still för att min kamera ska hinna med… Hon var iaf urgullig i sin lilla häxhatt, cape och en urgullig svart fluffklänning.

dm dm dmm dm dm…

En fundering! Är det bara jag som känner att jag missar ALLT jämt oavsett om jag är där eller inte. Jag menar som igår, jag var där utan att vara Där. Kan det vara för att det mesta fokuset alltid ligger på barnen? Att man per automatik blir disträ även om man sitter mitt i smeten…. jag hade velat vara mer närvarande! Det ska bli mitt nästa mål. På nästa jippo ska jag verkligen försöka tänka på det! Sen blir det ju verkligen annorlunda som nu med Annabelle, när barnen kan ta sig runt själva och leka med dom andra utan att jag/vi är med… Det är lyxigt!! 

BTW och i julklapp önskar jag mig en kamera. Punkt! 

Tack för oss!

KRAM –anna