Vecka 22 börjar lida mot sitt slut och ikväll kom första krämpan. Skinkorna.
Det var samma visa sist också, men då kom det smygandes sakta men säkert, mer mot slutet. Nu kom det som ett brev på posten. Efter att jag som vanligt somnat bredvid min prinsessa vid nattningen. Kunde inte resa mig upp. Det var en sådan fruktansvärd smärta. Fick släpa mig fram i 90 graders vinkel, ta stöd mot dörrkarmrarna och väggarna. Ni vet den bortdomnade känslan man kunde få (innan barn) då man var sjuk och kunde vara soffliggandes i ett par dagar, och det tillslut gjorde ont hur man än låg. Ungefär den känslan, fast gånger 10. Och detta efter en timme.
nnnn
Innan idag blev det en promenad från Sandarna till Järntorget via Mariaplan, Slottskogen, Linné. Så aktiv har jag varit, kan inte ha med det att göra. Imorgon tänkte jag testa lite rumplyft och yoga. Se om jag kan få smärtan att släppa.
nnnn
Hon älskar att få gå själv och putta vagnen. <3 min lilla sötnos!
nnnn
Idag försökte jag göra lite saker i stil med att unna mig att faktiskt fixa håret. Det gick inte hem hos prinsessan. Hon har varit lite wrong hela dagen, förutom turen till sandlådan. Så imorgon är det en ny dag! Ska försöka lägga vartenda sekund på henne istället.
nnnn
Förhoppningsvis hinner jag sminka och koka kaffe innan hon vaknar iaf. Håller tummarna! Tänkte vi skulle satsa på Liseberg. Det ska ju vara så himla fint väder.
nnnn
Kram!/anna
Senaste kommentarer