Sömn – vem är det?

…jag vill minnas att det var en nisse jag kände en gång för längelängelänge sen. Tror han var rätt juste. Men kommer faktiskt inte ihåg, alla förändras…

Skämtosido!

Men nattbåten till Gotland med barn som inte ville sova för att det var ju megaspännande…i skift sover dom mina små monster.

Skönt nog hade jag mentalt förberett mig på att vad som helast kan hända. Att vara mentalt förberedd på alla utmaningar föräldraskapet ger är verkligen a och o. Tar man allt lite som det kommer räddar man många bekymmersrynkor och besvärliga tårar. Jag lovar! Om jag ser tillbaka på mig själv som förstagångsmamma så önskar jag att jag inte lyssnade så mycket på vad alla tycker. ALLA hade åsikter om en. Antingen så är man för mjäkig, okunnig, oförsiktig, klantig, fjantig och överbeskyddande eller så gör man fel på motsatt håll. Man kan inte göra rätt, för tycker du att du gör rätt, då tycker nån annan att du gör fel, är mjäkig, som alla förstagångsföräldrar…

Så mitt tips. Chilla ner. Fokusera på nuet och vad som passar just er, här och nu! Och skit i alla andra om dom inte kommer med något som du är öppen för och vill höra.

Sjukt svår balansgång. Men Du kommer nog förstå vad jag menar nånstans påvägen. Kanske inte nu, eller om ett halvår/ år, men sen, när ni har hunnit landa i att ni har två barn, TVÅ..

Där och då, ändras Allt!!

Men nu ska jag och mina -vaken i 41 timmar- blunda. Och hålla fingrarna över att alvedonen hjälper W och hans 40gradiga feber att inte ligga och -gnälla- utan faktiskt låter oss sova.

God natt kära ni!