Jag har fått förfrågan ett par gånger om skillnaden mellan mina båda graviditeter. Jag ska försöka ge en så utförlig beskrivning jag bara kan. Det är inte att förglömma att med Annabelle är det en hel graviditet, såklart, bakom. Medans Lilleman bara är i vecka 26.
Cravings
Jag kan inte minnas några direkta cravings med Annabelle. (förutom suget att sitta i Marbella med en kanna Sangria och ett stort fat Pata negra) Jag minns att jag ofta kände mig flåtig, fet och överflödig. Det kompenserade jag gärna med att äta frukt. Mannagrynsgröt blev min standard frukost då det slank ner som en härlig bukfylla från barndommen när allt annat äcklade mig. Det enda i sötsugsväg var choklad med lakrits eller lakritsglass (sådan på pinne)
Nu med Lilleman. Jag hade en kort sekund ett Sangria sug. Vit choklad har jag blivit svag för senaste året. Men jag känner mer och mer hur gröna äpplen och mannagrynsgröt börjar knacka på dörren.
Åkommor
nnnnnn
Med Annabelle hade jag två problemområden. Höfter och skinkor.
nnnnnnnnnnnn
Höfterna: Besökte läkare på vårdcentralen, då jag trodde jag hade foglossning som borde varit det självklara alternativet. Men enligt honom hade jag inflammation i båda höfter. Detta läker man med kortisonsprutor. En i vadera hört. Men på grund av min graviditet är det inget han kunde göra. Han sa mest -tough luck- och -bit ihop det är snart över- och skickade hem mig. Jahopp… Det kändes ju bra?!
nnnnnnnnnn
Skinkorna då? Jo jag skulle vilja säga att det var ischias jag hade problem med. Men läkarna tittade på mig som om jag var knäpp när jag sa det och skickade mig till sjukgymnasten. Sjukgymnasten vägrade också att nämna ordet ischias. Det var ungefär som att om dom nämner det så kommer något fruktandvärt att hända, eller att det är ett problem man ville se mellan fingrarna på. Det var iaf så dom betedde sig. Jag fick några ligga på rygg/sido övningar. Som först och främst inte hjälpte mig ett dyft. Men sjukgymnasten hävdade att det ska göra det och att jag skulle göra mina övningar. Känslan då: Det var som ibland från ingenstans ett “knivhugg” som gjorde det omöjligt att sätta ner foten. Mitt i en rörelse/gång/trappsteg vilket betyder att det var många gånger, allra helst i trappor, som jag höll på att ramla.
nnnnnnnnnn
Så erfarenheten sjukvården gav mig efter mina många besök under graviditeten var att du kan ha hur ont som helst eller vilka åkommor som helst, men är du gravid är det ingen ide att söka hjälp för det finns ändå inget dom kan göra sålänge du är gravid. För mig var det bara onödiga pengar att besöka vårdcentral och sjukgymnast.
nnnnnnnnnn
nnnnnnnnnn
Med Lilleman: Jag har bytt från vårdcentralens MVC till en privat grupp. Det känns genast mycket bättre. När hon frågade om mina nuvarande åkommor (enbart höfterna änsålänge) så frågade hon vad vi skulle göra åt de, Jag sa som jag lärt sedan innan. Att det var väl bara att bita ihop. Hon satte i halsen och hävdade att jag skulle börja med att testa gravidbältet och akupuntur. En riktig AHA-upplevelse. Bältet funkar! Akupunkturen där emot har jag inte hunnit ta tag i då jag inte kan få in det på familjeschemat förrän på semestern. Däremot fick denna barnmorska mig att gråta när det kom till att inte våga föda vaginalt IGEN, just nu, bara ett år efter att jag faktiskt födde vaginalt. För att ens få tänka i sådana banor ska man i princip ha ett läkarintyg. Hon pressade mig så hårt i ansökan till aurorakliniken. Jag som inte gråter utan bara känner mig bestämd i frågan. Men tårarna kom, kunde inte hållas inne.
nnnnnnnnnn
När vi ändå pratar om det så har jag även här fått frågan -Vad var det med din första gaviditet som gjorde att du inte vill föda vaginalt nu?
nnnnnnnnnn
Jo! Jag har inget att klaga på under min förlossning. Mer än att jag “knep” vilket gjorde att dom fick ta in en barnmorska som gav mig ett lakan jag skulle dra i när hon höll emot. Ungefär som en dragkamp. Det var för att jag skulle -TA I- och krysta ut. Där är mitt problem idag. Jag minns så tydligt känslan av att trycka ut huvudet genom fiffi. Och det är verkligen inget jag är sugen på igen. INTE PRECIS NU. Kanske när man som alla säger glömmer om en sådär tre år. Men som sagt inte nu. Jag kommer ihåg alldeles för tydligt.
nnnnnnnnnnnn
Men mer om detta kommer vi komma till framöver…
Dofter och Lukter
nnnn
I denna kategorin landar lukten av alkohol. Fy tusan vad illa det luktar! Det känner jag nu också. Det kan räcka att en person enbart har druckit en öl. Det stinker fylla och fylltratt. Usch!
nnnnnn
Cigarettrök, luktar som ett askfat. Det antar jag att det alltid har gjort, skillnaden nu är att jag själv slutade röka när jag va gravid med Annabelle. Några mellan graviditeterna blev det, det ska jag inte sticka under stolen med. Men sedan nyår har jag inte rökt en enda, har inte ens varit sugen! Så tänker jag hålla det denna gången. Vill inte att mina barn ska sniffa på mig och känna cigarettrök.
nnnnnn
Matlagning kommer under denna kategorin. Min sambo är kock. Jag är rätt bortskämd när det kommer till matbiten. Med Annabelle i magen var han inne på att laga mycket fläsksidor och liknande rätter. Det fick mig att vilja kräkas. Men jag bet i det sura äpplet, skulle aldrig kunna säga till honom att det inte funkar. Inte när han stått och lagat mat en halv dag.
nnnnnn
Än är jag inte där. Att det luktat illa med matos, eller så har jag missat det pga att jag varit täppt i näsan sedan månad 1. =) isåfall är det win win för mig. Då har jag fått ut något positivt av denna långdragna nästäppan.
nnnn
nnnn
Min sambos parfym var också något som fick mig illamående. Trodde då att det var parfymer i det stora hela, men jag har faktiskt inte känt av det förrän igår igen. Men det hade att göra med att han inte använt den sedan dess. Han tog sista sprutet från just den parfymen. Så nu vet vi det =)
Kläder
nnnn
Känner att det har varit lite svårare att vara gravid på våren/sommaren. Mot hur det var höst/vinter. Då kastade jag på mig en tight kjol med ett linne och ofta någon kofta och höga stövlar. Nu ska man ha tjusiga sommardängor. Det känns lite dyrare. Men har iaf bestämt mig för att införskaffa ett par hängselbyxor denna gången. Tror på det! =)
Ska nog helt enkelt bara komma in i gravidmagetänket igen.
Till vänster: Annabelle i v 30
Till höger: Lilleman v 25
Det händer mycket på 5 veckor ?
I största allmänthet
I det stora hela så mår jag så otroligt mycket bättre idag jämfört med sist. Jag fick även höra på jobbet att jag såg fräsch och glad ut jämfört med sist. Tror han syftade på att jag såg morloken ut innan.
nnnn
Jag tyckte det var jobbigt när alla skulle uppmärksamma min växande mage. Jag hade nog önskat att det kunde gå obemärkt förbi. Varför? Jag blev obekväm. Det finns flera olika typer. Vissa som pratar med magen. Andra som pratar med mig men tittar på magen. Vissa pratar med mig och måste ta på magen.
nnnn
Jag gillar inte att “stå i centrum” på det viset. På det obekväma viset.
nnnn
Alla “åååhh-anden” och gullanden. Not my style helt enkelt!
nnnn
Denna gången känner jag mera att jag kan förbi se allt det där. Det känns bättre, antagligen för att jag nyss var där. Jag känner mig mer erfaret och rutinerad. Mer bekväm.
För att avsluta.
Jag tar gärna emot fler frågor om det är något Du känner att jag missat eller som Du undrar över.
Kram! anna
Senaste kommentarer