Morgonen började urbalans för hela familjen. Packandet tog hela förmiddagen. Denna gången lät jag A ansvara för Annabelles packning och packandet i bilen. Känns väldigt rörigt, trots att jag packade hälften av hennes saker och poängterade vad som hade missats. Ska försöka att inte lägga energi på det.
Tycker allt att det kan vara bra för honom att lära sig. Tänk om vällingen är glömd ? haha. Jag har ingen aning.
Det börjar bli för vana att allt som heter tänka och planera ligger på mig. Eller så är det en mans-grej. Antar att det är många som skulle känna igen sig. Ska ta ett steg tillbaka i helgen. Så får vi se hur han klarar det. Tror att dom på ren automatik slutar tänka så fort mamman är i närheten.
Hade varit gott om man kan bryta det mönstret.
Åter till bilåkandet. Vi brukar försöka stanna en gång i timmen för att sträcka på benen och matpaus. Nu när det bara är jag som kör så har vi även fått in en sovpaus. A tog Annabelle och hunden på promenad medans jag får vara själv i bilen o vila. Superskönt.
När vi kommit halvvägs och lillskruttan börjar bli ordentligt uttråkad lägger jag fram förslaget att ta fram hennes leksaker. -En bok hade nog kunnat underhålla henne en stund nu..
Men nej! Då glömdes den väskan hemma. Väskan med alla leksaker, necessär och blöjpåsen.
Varför blir jag inte förvånad…
Jag börjar känna att vår familj har ett behov av min planerings och organisations-ovana trots allt. ?
Så nu är det en riktigt uttråkad liten tjej i baksätet och köerna vid Södertälje har precis bara börjat.
Shit vad svårt det är att köra när hon är så otroligt missnöjd..
❤️
Senaste kommentarer