Hej mitt i tisdagsnatten, eller vad räknas klockan tolv som? För mig känns det supersent. Redan hunnit somna och vakna igen..
Antar att det mest är gravida blivande mammor och blivande flerbarnsmammor som är vakna och läser bloggar som nattligt tidsfördriv mellan sparkar och kisspauser. Det är vad jag gör när jag ligger vaken om nätterna.
nnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn
nnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn
Det slog mig mitt under Lisa Nilssons underbara timme i Allsång på Skansen ikväll att det kan vara aktuellt att ha en emergency BB-väska packad redan nu. Det känns som att vad som helst kan hända när och hur som helst denna gången.
nnnnnn
❤️
nnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn
Handens fem fingrar får mig att gråta varje gång, Arvid sneglade skumt på mig då jag satt här i soffan och snyftade.
nnnn
Vi hade den på Annabelles dop. En så otroligt fin låt! Den och Lisa Ekdahls Där ser du själv hur högt du når.
nnnnnn
Det var ett otroligt fint trädgårdsdop på Kättilstorp (där jag växte upp) Vi hade dukat upp för en skål och mat / fika för alla gästerna på tomten. Vi hade en präst såklart! Fick även dit en tjej som sjöng. Superfint!
nnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn
❤️
Vad liten loppan var. Time flyes…
Har fått höra att det är skillnad på om det är en pojke vs flicka som ligger och gror. Och att kroppen inte är helt återställd efter bara ett år så man får räkna med andra och fler krämpor. Nu har jag spänningar i magen, jag menar inte sammandragningarna, dom har jag också. Jag menar i stil med träningsvärk. Är inte alls lika noga med bärandet av tyngre saker som man var med första babyn. Nu måste jag ju lyfta Annabelle både i tid och otid. Dra upp vagnen i trapporna här hemma dagligen.
Det där problemet man skrattade åt som att sätta på sig strumpor eller knyta skorna. Det är plötsligt en dans på rosor! Testa att plocka nappar och snuttisar från marken i farten när du är ute och går med din 1åring och barnvagn. Eller alla leksaker som ska plockas upp och undan varje dag. En enkel sak som att plock upp matrester, bestick eller vattenflaskan från golvet under/efter middagen. Allt är ett projekt som man samtidigt lite lätt ignorerar (att det kan vara besvärligt alltså) för det måste göras och helst relativt snabbt.
Upp, ner, upp, ner. Man böjer sig både hit och dit och i ställningar du aldrig trodde var möjligt.
Önskar man var lika rörlig sist som jag känner mig nu. Även om jag vankar fram som en pingvin och kan absolut inte sitta med benen i kors så känner jag mig spänstig som en häst ?
Kram anna
Senaste kommentarer