kaffe. kaffe. kaffe. kaffe. kaffe.
Idag gäller det att klistra på leendet och börja fundera ut vart det tog vägen…
God Morgon!
nnnnnn
I vanlig ordning är sömnen som för vilken ammande kvinna som helst. Bortblåst!
nnnnnnnn
Där emot kom vi (jag o A) överrens om att hjälpas åt. Att han nångång under natten matade med flaska. Men det har ju inte hänt än…
nnnnnn
Om jag så ens hade sluppit ett blöjbyte… jag hade inte ens behövt sova, om jag hade sluppit resa mig så hade känslan kunnat göra mig starkare, känslan att någon annan tar hand om det.
nnnnnnnn
Jag jämför mycket i mina inlägg med tanke på att jag har gått igenom exakt dom här sakerna med Annabelle bara förra året. Jag kan inte minnas att jag var såhär trött. Att jag kände att jag inte orkade mer. Att jag kände att jag är två sekunder från att ge upp. Lillen är inte överdrivet jobbig gentemot vad hon var. Jag tror bara att det är så att jag inte har någon ork kvar i att ta hela nätterna längre. Varför är det så??
nnnnnnnn
Med henne kände jag mig snarare tvärtom. Jag kunde vara vaken ganska mycket utan att det rörde mig i ryggen. Om vi hade en jobbig natt så tog jag det rakryggad och med ett leende. Ett äkta leende! Hon stärkte mig på så många vis. Men nu. Jag är så trött att varje gång han vaknar känner jag mig irriterad. Irriterad att jag inte får sova. Jag vill inte alls känna så! Jag vill känna som jag gjorde med Annabelle. Varför gör jag inte det?
nnnnnnnn
Hade det kunnat hjälpa att få sova ut en natt tro?! Att liksom nollställa räknaren.
nnnnnnnn
nnnnnnnn
Jag vet inte! Just nu känner jag bara ångest över mina känslor. Att jag inte är lika stark idag som jag var då.
nnnnnnnn
Stackars liten som har mig som mamma. En mamma som bara blir irriterad. En mamma som önskar att hon kunde sudda bort en känsla. En mamma som en gång hade världens bästa tålamod, men inte längre. Vart tog mitt tålamod vägen? Jag saknar det! Tror det hade stärkt mig.
nnnnnn
nnnnnnnn
En mamma som behöver lite energi!
nnnnnn
Vart börjar man?
nnnnnn
❤️
Senaste kommentarer