Jag minns allt så jäkla väl.
När han tog sitt sista andetag. När sköterskan sa att vi borde ringa dit syrran och faster för -han har nog inte långt kvar nu. När vi klädde på honom i sin t-isha, snickarbyxor och tummaträ’t. Kläderna han ville ha. När jag tvättade hans händer. När dom två kostymklädda männen kom och hämtade honom. När jag gjorde min sista vink förbi huset. När pappa sa att han inte var redo. Jag minns allt in i minsta detalj.
nnnnnnnnnnnn
Efter att pappa lämnade oss besökte jag minneslunden på Västra kyrkogården. Det hade varit molnigt hela dagen, men när jag stod där uppe på höjden och lyssnade på det porlande vattnat och såg alla vackra blommor. Då sprack himlen upp bakom mig och sken rätt på. Det var magiskt. Som att han var dom värmande strålarna som smekte bort tåren från min kind och sa att allt är bra.
nnnnnnnnnnnn
Det går inte en dag som jag inte tänker på dig. Brukar försöka låta bli att tänka för mycket, det blir enklast så. För varje gång jag sitter ner, reflekterar och saknar, det är då det gör för ont. Det är då jag inte förstår att du är borta. Det är då det fortfarande är overkligt. Tror det känns overkligt för att vi har bott så långt ifrån varandra så länge, att det känns bara som att jag inte varit hemma på ett bra tag.
nnnnnnnnnnnn
nnnnnnnnnn
Det finns så mycket jag önskar du visste…
nnnnnn
Du har blivit morfar.
nnnnnnnnnnnn
❤️
Senaste kommentarer