Jag surfade förbi en hetsig diskussion om 5-minuters-metoden. Många kallade den för barnmisshandel, andra är likgiltiga, andra har testat och har ångest flera år efteråt, andra gillar den, fast den gruppen verkar gilla den i tysthet bakom stängda dörrar.
Jag dömmer ingen! MEN jag skulle aldrig på världskartan testa metoden själv. Att låta mitt barn skrika går emot Allt jag tror på.
nnnn
Jag har nämnt dom olika sovmetoderna innan, du hittar det här! Själv med första barnet läste jag på som tusan om alla möjliga metoder. Vissa testade jag en eller två ggr, men det kändes liksom aldrig rätt. Gav upp efter att annabelle stirrade ut mig i en timme medans jag satt på köksstolen intill spjälsängen och sakta rörde mig och stolen mot dörren… Alltså på riktigt?! Då slog det mig, -vad fan håller jag på med? Jag försökte verkligen tills A en dag sa ”-Hon kan väl få ligga kvar hos oss, det är ju så mysigt.” Klart hon får! Men där och då när han sa det tappade jag allt mitt försökande. Ok, då får du göra det själv! Tror ni att det har hänt? ? Så till vilken nytta…
(för att klargöra, så har vi inte ”metodat oss” överhuvudtaget. Vi sket i det och tog det som det kom. Möjligt att vi har kört lite sova-rutiner istället)
nnnnnn
Det fungerar för oss!
nnnnnn
Visst vi har haft ups and downs men vem har inte det?! Men hon sover 12 timmar varje natt och har gjort sen hon var kanske 8-9 månader. Så Underbart!
nnnnnnnnnnnnnnnn
Jag ångrar inte en sekund hur det tillslut blev och hur vi gick tillväga med Annabelle. Allt har sin gång. Egen säng och eget rum och allt det där. Det kommer. När tiden är redo. Detta var vad som passade oss just då och vi kommer garanterat inte vara annorlunda med William.
nnnnnnnnnn
nnnnnnnnnnnn
För det är helt enkelt Vi.
nnnnnnnnnnnnnnnn
Senaste kommentarer